Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Lugnet

(Hedvig Charlotta Nordenflychts sista hem vid Sko.)

Än susa trĂ€den kring den ström som blek
i djupet under dalens grönska blÀnker
om ljusa drömmar och om mörka rÀnker,
om Sapfos dödssorg och om Faons svek.

Till denna strand, som all sin vila bjöd
sÄ ljuvligt lÄngt frÄn vÀgarna och dammet,
herdinnan flydde med det sjuka lammet,
sitt hjÀrta, sjukt av oslÀckt ungdomsglöd.

Det gÄr en stig bland vÀppling och kovall
ur frukttrÀdslund som stÄr i ymnig blomma;
det Àr som sÄge henna Àn jag komma
och blicka över fjÀrdens aftonsvall.

Och över böljan dansar Faons bÄt.
HÀr mötas de i körsbÀrstrÀdens Änga,
och som en drömsÄng ljuda MÀlarns lÄnga
och milda vÄgor lÀnge efterÄt.

Den drömmen, Sapfo, vet du till vad pris
en sjÀl som din dess heta lycka köper?
Vet du att BrittmÀss-sommarn förelöper
all höstens grÄt och vinterdödens is?

Äm ör din röst, men fĂ„fĂ€ngt vindar strö
den rika klagoskatt ditt hjÀrta tömmer.
Sin skogsbrud lÀtt den falske herden glömmer
hos unga slottsfrun pÄ det stolta Sjö.

Det gÄr en stig bland vÀppling och kovall,
den leder ner till milda, bleka vÄgor,
den för till svalkans hem frÄn livets lÄgor,
och Lugnet vilar under ytans svall.


Dikt Lugnet - Erik Axel Karlfeldt