Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Lucia

I natten darra
de kalla vÀder.
Steg hör jag knarra
pÄ vindens brÀder:
i hvita klÀder
stod herrgÄrdflickan,
med vaxljuskrona kring hÄret fÀst,
nyss vid mitt lÀger och rÀckte brickan
lugnt i sin renhet Ät yrvÀckt gÀst.

Nu upp till gamman
i mörka tider!
Med tjÀrvedsflamman
Lucia skrider
i dÀld och lider.
I dörren glÀntar
med morgonglöggen min muntre vÀrd
och bringar bud, att ung dottern vÀntar
sin late körsven till festlig fÀrd.

I tidig vinter
re’n snön Ă€r fallen,
och foten slinter
pÄ frusna vallen,
och hvit stÄr tallen
som silverstaken
för mÄnens prunkande högtidsljus,
och stjÀrnbloss brinna högt över taken
pÄ djurens fÄllor och mÀnskors hus.

Och slÀden redes
med fÀll och tÀcken,
och selad ledes
frÄn klöverhÀcken
den raske skÀcken.
Med fröjd vid glida
igenom sovande skogars skjul.
Ur huvan tindrar det vid min sida
som morgongryning till hÀrlig jul.


Dikt Lucia - Erik Axel Karlfeldt