Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt KorsmÀssa

(Tredje maj i gamla kalendern)

Du kom en morgon genom björkallén.
Du bar en blommande och regnig gren,
och du var varm och log förtjust och rött
Ät detta kött av unga Floras kött.
Men liksom skamsen för ditt stilla glam,
du vart Ă„nyo hastigt allvarsam.
Dock bar din mun Ànnu ett Ätersken
av glansen frÄn din vÄta tibastgren.

Och jag som nyss var hÄrt i dödens vÄld,
med sorg jag tÀnkte, att din vÄr blev sÄld,
en ungdomsvÄr, en frisk och ljus april,
Ät sjukdomsmörkret, dÀr jag sjÀlv höll till.
Kanske en vÀn gick vÀntande utom
och led och kvaldes att du aldrig kom,
dÀr du sÄ troget dröjde, skÀr och fin,
vid fönstret som min smÀrtas balsamin.

Men nu Àr maj, och mitt i blom och blÀnk
stÄr korsets tecken som ett strÀvt: betÀnk!
Kom, lÄt oss fira, innan dagen gÄr,
min hÀlsas mÀssa och din vemodsvÄr!
Ty liv och lidande gÄ hand i hand
vid starka Àlvarna i vÄrens land,
och lömska sporer bo i solens sken,
som giftet i den röda tibastgren.

Och nu skall vÄren gÄ sin gilla gÄng,
ett hav av blomning med ett svall av sÄng,
men du skall söka dig ett plÄgans rum
att sitta Ă„ter vaktande och stum.
Och Är pÄ Är skall livets yra fors
till murar klyvas av det röda kors
dÀr du i skuggan bidar, blek och fin.
NĂ€r skall din blomning komma, balsamin?


Dikt KorsmÀssa - Erik Axel Karlfeldt