Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Jordanden

NÀr lyktskenet spred genom ödslig stad
en majnatt sin fadda gurkmeja
och mÄnen stack ut som i pingstparad
med sin smÀckraste guldgaleja,
dÄ strök en gnom mellan husen och kvad
sina luftiga priapeia.

”Du grĂ€ndens mö, dĂ„ mĂ€nniskorna sova,
jag vill med dig i löndom mig förlova.
DÄ solen ser och mÀnniskorna vaka,
skall ingen veta att du Àr min maka.
Jag Àr en vilsen röst frÄn vÄta slÀtter,
dÀr jordens andar gny i vilda nÀtter,
och jag Àr rusig av allt vin som Ängar,
dÄ jorden öppnar sina kÀllargÄngar.

Töm jordens dryck! Den Àr av dagg som dryper
frÄn mÄnens fullhorn och i mörkret kryper
och samlar kraft ur lökar och ur rötter
pÄ lÄnga vÀgar under mÀnskans fötter,
tills den slÄr upp i markens alla skÄlar
sin brygd av luft och mull, av natt och strÄlar,
dÀr tusen drogers heta filtron Ängar.
Töm jordens dryck i dina Ă„drors gĂ„ngar!”

Och mÄnen gled upp genom skyarnas sund
sin glÀnsande vÄrgaleja,
och vinden tog till och lÀt en sekund
i grÀnden flöjlarna dreja,
men dog som en suck i en Ă„ldrig lund
med vild tulpan och akleja.


Dikt Jordanden - Erik Axel Karlfeldt