Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt I mötets tempel

Det klingar som smÄ muntra stÀd
kring alla trÀd,
dÀr frosten smyckar salen,
och aftonvindens skyttel gÄr
och vÀver vÄr
i skyar kring portalen.

Och aldrig smög ett Är sin arm
mer rosenvarm
omkring det nyas skuldra,
och aldrig knöt en kvÀll mer huld
sin gördels guld
kring jordens hvita huldra.

Med silverskaft av ekens gren
stÄr mÄnen ren
som Fröjas runda spegel,
som pÄ ett flammigt pergament
med stjÀrneprÀnt
ett gyllne lackinsegel.

Jag stÄr vid templets dörr och ser
hur jorden ler
mot bronsen, ung och fager.
Jag lÀser himlens skrift om frid,
i fridlös tid,
som en av österns mager.


Dikt I mötets tempel - Erik Axel Karlfeldt