Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt I Mora

Vid Vasastodens avtÀckande den 11 juli 1903

Han trÀdde upp ur mÀnnens flock.
Fin var hans kind och mjuk hans lock,
men nordan vajade hans rock,
den goda allvarsvinden.
Nu tystnar stapelns tunga dÄn,
och Morabonden med sin son
stÄr lyssnande vid grinden.

En fjÀllvind kom i kvalm och tö
och sjöng med munnen full av snö:
”Vi sĂ€ndes denne bort att dö
som kunnat frĂ€lsa alla?”
Vi tro dig, ödemarkens bud.
Din röst Àr klang och segerljud,
din andedrÀkt Àr hÀlsa.

Det kimmade i Siljans nejd.
Snart svepte stormen utan hejd,
en dalastorm av lust och fejd,
kring loja landamÀren.
VÄr hövidsman Àr kÀck och ung.
Följ med oss, lyckovind, och sjung
för hövdingen och hÀren!

Nu leker sommar kring hans stod.
Vi tro att Àn vid myr och flod
vÄr uppbrottssÄng kan dÄna god,
om onda tecken sia.
BlÄs dÄ pÄ nytt frÄn Mora strand,
du friska nordan som vÄrt land
kan rensa och befria!


Dikt I Mora - Erik Axel Karlfeldt