Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt I lissabon dÀr dansa de

I Lissabon dÀr dansa de
pÄ kungens röda slott,
bekrönta och bekransade,
vid hurrarop och skott.
DĂ€r spelar havet som basun
och fjÀrran violin
och varje kind Àr purpurbrun
som starkt oportovin.

DĂ€r sjunga rossignolerna
i dunkel muskottlund
fÀr prisarne och gemÄlerna
i nattens ömma blund.
DĂ€r fladdra kupidonerna
pÄ vingar av kristall
kring grevarne och baronerna,
som sucka dagen all:

Du vÀstanvind av Salvador
som blÄser stark och vek,
vÀck upp en hind ur liljesnÄr,
att vi mÄ driva lek.
Jag Àr en hjort i myrtendagg,
min krona Àr av gull
och bÀr en ros pÄ varje tagg
för all min lÀngtans skull.

FrÄn brinkarna vid Munga strand
hörs mÀktigt gny och brus.
DĂ€r dansa paren hand i hand
i Pillmans glada hus.
Var man som lyfter sina lÄr
till gamman i hans sal
Àr som en prÀktig matador
och prins av Portugal.

En trulsig sky gÄr tung av bly
och spyr sin hagelsvÀrm,
men flickan lutar vÄrlig hy
mot Pillmans lena Àrm.
FrÄn buktig stÄng med höstligt bÄng
en vÀderhane gal,
men flickan ler i Pillmans fÄng
som maj i Munga dal.

En fruktröd gren stÄr gungande
och slÄr mot vÀgg och glas,
i humlegÄngen sjungaden
gÄr östans druckna bas.
Du höstvind, fyll din trumpet!
Jag Àr en högkrönt bröllopsÀlg
bland rönn i Munga vret.

Nu spricker molnets grÄ madrass
vid Äskans hÄrda knall
och mÄnens skepp med gyllne stass
gÄr fram i vinrött svall.
LÄt oss gÄ ut och segla med
frÄn höstens vissna hus
till stÀder under liljetrÀd
och slott i myrtensus.


Dikt I lissabon dÀr dansa de - Erik Axel Karlfeldt