Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt I jupiters stund

Nu ingÄr den höga och sköna
och strÄlande Jupiters stund.
Det skimrar som guld bland det gröna
i fÀdernas heliga lund.
Nu Àr gott att konungar kröna.

Krönom oss en kung,
en hugstor och ung,
en hövding som kan bÀra
vÄrt riksbanér med Àra,
dÄ pilar i luften skÀra
och stormen susar tung.
Krönom oss den bÀste
som gÄr i vÄrt land
och hÄller svÀrdets fÀste
eller plogens horn i hand.
Kom av de blÄa fjÀllen,
vÄr starka, ljusa drott!
Kom allvarsfull, som kvÀllen
i skogen, till ditt slott!
I dröm pÄ vÄrens Àngar
du gick vid grÀsens sÄng
och fick frÄn svenska strÀngar
din fasta konungsgÄng.

Ej skall vÄrt rikes lycka
i liknöjd frÀmlingshand betros,
ej spiran som vi smycka
med hedens blom och hagens ros;
och Àpplet, likt vÄr kÀrva
och knappa skörd, som strÀvsamt vinns,
kan ingen vekling Àrva
om Àn en sjufalt boren prins.

Nu skall du veta, konung: i din hÀr
stÄr mÄngen som kan stiga till din like.
Se, hur det lyser hÀr och lyser dÀr
av nordiskt panngull i ditt vida rike.
Ej finns en yngling, som pÄ okÀnd strÄt
av fattig moder sÀndes ut med grÄt,
som ej har rÀtt att föra med pÄ fÀrden
sin stolta arvedel att te för vÀrlden:
sitt fribrev till din egen makt och stÄt.
Det vore moderns hopp, om Àn i skam
hon fött sin son, att han kan allt försona,
att han kan vÀxa till ett trÀd med krona
som telningen av Thamars fallna stam.
Det vare sonens rÀtt att drömma stort
om högtidsdagen dÄ han vÀnder Äter
och böjer, följd av fria undersÄter,
sitt huvud inför hemmets lÄga port.
Det vare folkets vetskap, att den glans
det tÀnt kring dennes utvalt Àdla tinning,
i festlig yra och i lugn besinning,
Ă€r hela folkets glans och ej blott hans.

Nu ingÄr den höga och sköna
och strÄlande Jupiters stund.
Det skimrar som guld bland det gröna
i fÀdernas heliga lund.
Upp, upp att konungen kröna!

”I Jupiters stund Ă€r gott att kröna konungar.” Astrologerna
Synderskan Thamar var konung Davids Àttemoder.


Dikt I jupiters stund - Erik Axel Karlfeldt
«