Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Husvilla andar

Jag grubblar Äter pÄ de kÀnda orden,
jag lÀser om min barndoms bÀsta saga
och frÄgar: skrevs den endast att bedraga
med ömsint svek de lidande pÄ jorden?

Med lÀngtan lyssna lidelsernas söner
till löften, sjungande som nÀktergalar,
och vandrarne i tvivlets öde dalar
sin suckan blanda med de fromma böner.

Var gÄng det mörknar över land och vatten,
nÀr kroppen finner ro, med sjÀlen ingen,
en tallös andeskara lyften vingen
och fladdrar tyst och spöklikt bort i natten.

För dem likt bolmört vÀrldens rosor dofta,
de brÀnnas grymt av samma oros lÄgor,
och över skilda ocesaners vÄgor
pÄ samma vigda strand de mötas ofta.

Likt höstens fÄgelflock, som vilsen driver
och söker skogens skydd mot byn och regnet,
de vila vingarna en stund i hÀgnet
av Oljobergets susande oliver.

Till suset av en saga utan like
de lyssna – otrons döttrar, lustans söner –
och klappa skyggt med halvmedvetna böner
pÄ portarna till Kristi sÀllhetsrike.


Dikt Husvilla andar - Erik Axel Karlfeldt