Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Humlevisa

Det Àr ej fritt jag minnes, nÀr jag löser
hvar smidig, mogen slinga frÄn sin stör,
min ungdoms lekar med min ungdoms töser
i strandens dunge just hÀrnedanför.
Det Àr ej fritt jag tÀnker, dÄ jag plockar
de lÄnga flÀtorna vid logens dörr,
pÄ mjuka bruna eller gula lockar,
som jag har rört vid mera varsamt förr.

I bröder, lÄtom vÄrens drömmar fara
och resom lyckans tjÀll i höstens skygd!
Förspillt Àr vÄrens vin, det morgonklara,
sÄ redom oss en dunkel humlebrygd.
Vad förr var ljuvt blev duvet snart i smaken;
vi röra sjungande vÄr heta mÀsk
och lyfta stÄnkor, skummande mot taken
av dryck som Àr frÄn början Àrlig bÀsk.

Hvad mer om vinterns varulv sommarn svÀljer,
blott vÄr hugsvalans vÄta skatt han spar!
Vi tappa lugnt vÄr lycka pÄ buteljer
och gömma den till vedermödans dar.
Om lena kvinnolockar ej förgylla
vÄr huvudgÀrd och dofta oss till ro,
med humleknopp vi vÄra örngott fylla
och slumra tungt som björn i vinterbo.


Dikt Humlevisa - Erik Axel Karlfeldt
«