Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Fanjunkar Berg

Det Àr den barske fanjunkar Berg,
hans anlete lyser i lingonfÀrg,
han Àr tjocklagd med stÄtlig och rak;
Àr knektarnas fasa men flickornas vÀn.
PÄ ungdomsgillena virvlar han Àn
sin mö mellen tilja och tak.

Men folket tĂ€nker: ”Din gamle uv,
nu borde du finna vilan ljuv,
se’n du tokats i all din dar!”
Ja, kom blott och sÄdant Ät Bergen sÀg,
nÀr han gÄr pÄ dans och giljarvÀg!
Han ger dig ett snÀsigt svar:

”SĂ„ lĂ€ngen Ă€nnu en flicka ser
förstulet bort till min plats och ler,
Ă€r, hin anamma, jag ung.
SÄ lÀnge far jag i stampande flock
med pickande hjÀrta under min rock,
rask, yster och vig fast tung.”


Dikt Fanjunkar Berg - Erik Axel Karlfeldt