Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En hornlÄt

Till Zorn, med anledning av prisblÄsningen vid Gesunda 1906.

Var Àr folket som blÄste i djurhorn
och förkastade pipa och flöjt?
Var Àr han som ett rÄmande tjurhorn
sist bland spelmÀn till tÀvlan har höjt?
Var Àr skalden frÄn myrar som gulna
av de ödsliga hjortronens skörd,
och frÄn heden, den höstliga mulna,
av den löpande branden förstörd?

Finns i Dalarnes hÀrbrÀn ett bockhorn
som har kvar sina lÀten frÄn förr?
Var Àr getherdens vÄrliga lockhorn,
som slog eko mot fÄllornas dörr?
Över Ă„sar dĂ€r majgrĂ€sen tĂ€tna,
i de nyspruckna lundarnas tid,
lÄt den dansa, dess sÄng, den förgÀtna,
som en vÄrdans av brÀkande kid.

Skall han vakna med gamman och blÄsa,
han, de mossludna skogarnas gud,
han vars lungor i nattvinden flÄsa
som en fÄnges med lidande ljud?
Skall det grÄna mot blommande skyar
av en mÀrgfull och hednisk musik,
nÀr han stiger frÄn Äldriga byar
ned Ă„t Gesunda glimmande vik?

GrÄna = skalla, genljuda.


Dikt En hornlÄt - Erik Axel Karlfeldt