Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En gammal man

En gammal man pÄ kÀrleksvÀgen sedd,
han smyger fram, av ynglingar beledd:
”Adonis, du med blasten blekt och svedd,
hvar Ă€r den hulda myrtenbĂ€dden redd?”
En gammal man!
O sörjen alla dagar!
Kronos kör sitt spann
mot höstens gula hagar.
Han samlar med sin kvast
all vĂ€gens fallna skrĂ€p –
ett Venus-skÀrp som brast,
en ros frÄn Floras slÀp;
och nÀr vi blomstrat pÄ vÄr stjÀlk och vissnat utan gagn,
dÄ mötas vi bland soporna i Kronos stora vagn.

En gammal man pÄ vingÄrdsvÀgen röjd,
sig sjÀlv till skam och ingen man till fröjd,
hans fordom tjurlikt stolta hals Àr böjd
som under vintrÀokets lÀtta slöjd.
En gammal man!
O sörjen alla dagar!
VÄr lustgÄrd prunkar grann,
men höst i löven klagar.
DÀr fordom göken satt
och sjöng gutÄr, gutÄr
skall ugglan flaxa matt
och ropa sorg och bÄr;
Och nÀr vÄr trumpna fest Àr slut, hörs fyllekÀrrans hjul
Och för oss hem bland spruckna fat i Bacchi bakgÄrdsskjul.


Dikt En gammal man - Erik Axel Karlfeldt