Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En fader

En fattig man sÄg sin spÀde son, som han avlat
i löndom, stÄ blek och illa klÀdd vid inhÀgnaden
till en park, dĂ€r friska och fina barn lekte. ”HjĂ€lp
mig in”, bad gossen sin far utan att kĂ€nna honom.
Men mannen smekte barnet och gick sörjande sin
vÀg. NÀr det kort tid dÀrefter sades honom, att
sonen dött, förbannade han sig sjÀlv och tÀnkte: O
evighet mÄ hÀmndens herre av mig utkrÀva straffet
för detta barns öde!

Men har du en lekplats, o konung,
pÄ dina saliga Àngar,
dÀr blomstrens eviga honung
sin Änga för barnen strör,
dÄ samlas vÀl dit att leka
jÀmvÀl de klena och bleka
du tog ur armodets sÀngar
och de som vid jordens parker
stÄtt lÀngtande utanför.

Och gÄr ditt folk att betrakta
ibland de smÄ lustiga vÀnner,
dem heliga mödrar vakta
och tjÀnande himmelska mör,
dÄ lÄt mig stÄ vid staketet,
om Àn som ett ogrÀs bland hvetet,
och se om min son jag kÀnner;
en stund lÄt mig stÄ, fast förkastad,
och lyss om hans skratt jag hör.


Dikt En fader - Erik Axel Karlfeldt