Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Du ler

Du ler med hvita tÀnder
och lÀppars röda glans,
och blickens ny sig tÀnder,
som aldrig nedan fanns.
Du gördlar dina lÀnder
med samma lÀtta hÀnder
som till din första dans.

Du rÀddat genom Äret
ditt friska, knappa hull,
och Ànnu glÀnsa hÄren
som olja och som gull.
Kom, glömmom hjÀrtesÄren!
I löten brÀddar vÄren
sin blomsterskrÀppa full.

Hvad sjuka skalder sjunga,
att lyckans tid förgÄr,
Àr sant pÄ deras tunga
men vore lögn pÄ vÄr.
Oss lyfta vingar unga
ur livets kval och tunga
i vÄra sena Är.


Dikt Du ler - Erik Axel Karlfeldt