Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Drömmen och livet

Jag ville vara en mÀktig man
och bygga mig borg och rödja mig rike
och grÀva omkring dem ett vÀldigt dike,
sÄ lÄngbent ondska för bredt det fann.
DĂ€r ville jag duka borden till fest
och bjuda hvar hungrig frÄn vÀgen till gÀst
och alla raska och prÀktiga karlar.
DÀr skulle det sÀgas högt och fritt,
att svart Àr svart och att hvitt Àr hvitt,
och livet berömmas, sÄ lÀnge det varar.

Jag ville vara en orÀdd man.
Giv mig, o öde, en kamp och en sadel,
ett drabbande svÀrd och en sak utan tadel
att falla för, om ej segra jag kan!
Och fÄr jag ej nÀmnas pÄ Àrans dag,
dp skarorna komma frÄn lyktat slag,
bland dom som stormat och stupat i tĂ€ten –
likgodt, om i hvirvlande hopen jag stred!
Fram kan man vÀl gÄ fast i sista led,
och man sover vÀl godt, fast man sover förgÀten.

SÄ vardt jag en drömmare, icke en man!
Jag fÀktar och rasslar med ordens lansar,
och bÀr jag i diktens tornering ett pansar,
gÄr jag eljest i hvardagskvaj som en ann.
Jag ville sjunga i bergens ljus
men dröjer i skuggan kring hembyns hus,
dÀr minnena spela som nÀktergalen.
Men nejden skall höra Ànnu min röst!
Finns luft i lunga och klang i bröst,
kan sÄngen nÄ upp, fast den ljuder i dalen.


Dikt Drömmen och livet - Erik Axel Karlfeldt