Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Den sena lustgÄrden

Än ligger jorden full av vĂ„r och syra
och Àltar som en deg sin tunga jÀst,
och genier flyga med förhÄllen lyra
som sunnansuckar genom hÄrd nordvÀst.

Jag vet en fattig lustgÄrd vid vars grindar
ung sommar dröjde, tveksamt och försagt,
tills lÄset rycktes upp av himlens vindar
för sol och aska och all livets makt.

Min levnads liljkonvalj sprack ut vid Aron,
midsommarblomstret stod till sankte Per,
Àn knoppas liljan i mitt hjÀrtas Saron,
jasminen blommar, fastÀn Lars Àr hÀr.

NÄvÀl, lÄt höstens nya fÀrgspel blandas
med sommarfloret som för mig stÄr kvar,
att jag mÄ fullt och mÀktigt samman andas
hÀr i min lustgÄrd det som Àr och var.

Och nÀr Àndock den stora frosten nalkas
som smular solens sista barn till stoft,
sÄ lÄt mig kÀnna, medan blodet svalkas,
det rika livet som ett nejlikdoft.

Sankte Per, hÀr med hÀntydning till sommarens andra
PersmÀssa, Petri fÀng.


Dikt Den sena lustgÄrden - Erik Axel Karlfeldt
«