Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Den lÄnga sommarn

NĂ€ckens dotter dyker i vassen,
tyngd av kÀrleksveckornas brand,
men pÄ murarna tÀnder krassen
höstligt grant sin löpeldsgirland.

Innan den första askan kommer
och förtager sommarens glöd,
lÄt oss gÄ under naken himmel,
stilla blÄ och dallrande röd.

LÄt oss gÄ som i solens tempel,
klÀdda i vitt, med stilla steg,
tyst försjunkna i gudens egen
flammande dikt pÄ list och teg.

Innan snart var bokstav av skriften
driver i stormen lösryckt och vill,
lÄt oss gÄ dÀr Brinnande kÀrlek
tryckt i arkets hörn sitt sigill.

Än en försenad turkisk vallmo
lyfter ur svedda blad sitt bloss.
Vi med de lÄngsamt svalnande hjÀrtan,
Àn Àr tid och sommar för oss.

Kom i kvÀllen! SnÄrets taverna
bjuder ett sista rus av jasmin.
HÀr Àr skumt, men i himlens lunetter
skymta ljus ur kornblÄ gardin.

Luftens döttrar vÀva sitt mörka,
vattnets döttrar sitt vita flor.
Eldens döttrar rusta sitt fyrverk
till en högtid, gruvlig och stor.

Böj ditt huvud! Kanske dÀröver
svÀvar i nÀsta minut en egg,
och pÄ svarta tapeter skrivas
tecken som förr pÄ Belsasars vÀgg.

Innan den lÄnga sommarn lyktar
och dess glans förbrinner som blÄr,
innan det korta livet flyktar
och dess enda sommar förgĂ„r…


Dikt Den lÄnga sommarn - Erik Axel Karlfeldt