Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Den blodiga sotarn

En svartmuskig kvinna satt pÄ stranden vid Luffarbo och sjöng.

Den blodiga sotarn sov av slagg
i jungfrumariesÀnghalmsdagg.
Jordmust dryper, hio hio, sotarehio, ur dina plagg.
Med nacken mot den blÄa sten,
svart och röd i mÄnens sken,
armarna höll du, hio, hio, sotarehio, kring mina ben.

Den blodiga sotarn gick pÄ bal,
tog sig en ros i Pillmans dal.
Svajig var du, hio, hio, sotarehio, blank och smal.
Maka dej, knöl! Å hut! Va falls?
HĂ€r ska ni se en sotarevals.
Armarna höll du, hio, hoi, sotarehio, kring min hals.

Den blodiga sotarn gav mig ring,
gjorde mig tung och for pÄ ting.
Åker du bunden, hio, hio, sotarehio, land ikring?
Leker du Ă€n ditt lĂ€tta liv –
raka och rep och kyss och kiv?
Trampar du valsen, hio, hio, sotarevals med ros och kniv?


Dikt Den blodiga sotarn - Erik Axel Karlfeldt