Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Demagogisk söndag

Det Àr som bruste i skyn en sÀck
och tömde en skvalande syndabÀck
och tömde en dynga av feta ord
att befrukta sjÀlarnas magra jord.
Jag stÄr vi baracken, dÄ hörs ett rop:
”Ni skulle ner i den svartaste grop –
allihop, allihop!”
Nu lyssnen, I syndiga Dalar!
Predikanten PĂ„sklilja talar.

DÀr stÄr en man med ett honungsskÀgg
och de skönaste ben, som en ÀttellÀgg
av honom som talte i nordansvall
till socknens bönder pÄ kyrkovall.
Det kommer en smekande sunnanflÀkt
och slĂ„r mig om mun med ett ”Engelbrekt” –
o effekt, o effekt!
Nu lyssnen, I fÄvitska Dalar!
Herr Adrian Brushane talar.

Det stÄr en man med det fulaste skÀgg
och klena ben mot en laduvÀgg.
Han talar pÄ landets eget mÄl,
hans mun Àr vig och hans sjÀl Àr snÄl,
och tydligt hörs det vÀsentliga hit:
”Partiet, partiet, partiet, partit –
jag hör dit, jag hör dit!”
Nu lyssnen, I vördsamma Dalar,
ty talarnes talman talar.

Det stÄr en ung plÄtslagargesÀll
och talar ord med plÄtslagarskrÀll.
Det Àr som han dreve en rungande spik
i statens kista med hvarje skrik.
Hör ”körktjuv” och ”bondtjuv” och ”skojarpack”!
Nu lĂ€t det som hela plĂ„ten sprack –
o ve och ack!
Nu lyssnen, I bÀvande Dalar!
PartivÀn Oljegren talar.

Det skriker frÄn alla Àndar i byn.
Det röstar över Guds lÀrkor i skyn.
Jag stÄr vid en korsvÀg. Jag orkar ej mer.
Min sjÀl vill slitas i fyra kvarter,
och blir jag ej frÀlst, sÄ hÀnger det blott
pĂ„ de allt för mĂ„nga anbud jag fĂ„tt –
jag stÄr dÀr jag stÄtt.
Gud nÄde er, arma Dalar,
för all den visdom hÀr skvalar!


Dikt Demagogisk söndag - Erik Axel Karlfeldt