Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt De vÀntande

Bruna hÀsten i stallet han rycker pÄ sin tross,
han skrapar med sin jÀrnsko, han gnÀggar efter oss
Han vill ej Àta havren, ej det nyslagna hö,
han vÀntar pÄ sin herre och pÄ hans lilla mö.

Gröna giggen, som stÄr i det dragiga skjul,
han knarrar med sin fjÀder, han knarkar med sitt hjul.
Han lÀngtar att fÄ bÀra som pÄ gungande sky
det glada fÀsteparet genom gapande by.

Röda knoppen pÄ busken han gör sig hög och grann,
han skakar av sig dammet och viftar och gÄr an.
Han tÀnker blott pÄ dig och pÄ ditt unga lilla bröst,
han drömmer om att blomma dÀr i sommar utan höst.

Och soln har stÄtt i molnet den hela lÄnga dag,
den lata vindens visa Àr somnande och svag;
men som vi fara ut, störtar solskensfloden ner
och hela skogen spelar; Vi ha vÀntat blott pÄ er.


Dikt De vÀntande - Erik Axel Karlfeldt