Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Brusala

Brusalaljus,
du Àr floden med ström och brus,
du Àr morgon pÄ vida slÀtter som jagar med lösa tyglar.
Du Àr kvÀllen som mÄlar
med den sista av sina strÄlar
den stoltaste poppelspiran och krönen av höga hus.

Brusalanatt,
du Àr tÀrnan som vaken satt
och försover sig ljuvt och lÀnge under trÀden kring lÄga flyglar.
Du Àr drömmen som Àlskar dröja
under pilarnas mjuka slöja
och gÄ kring pÄ de gömda gÄngar dÀr dagern Àr mild och matt.

BrusalavÄr,
du Àr en svanklang som plötsligt gÄr
i en snövind över heden, dÀr bÀckarna börja tala.
Du Àr vinet som brister
genom fönsternas vita lister
och gnyr som en ljudlig giga och förgÄr som en suck förgÄr.

Brusalahöst,
du Àr ett slocknande sken, en röst
som fly bort genom rummen som en kvÀllssky med en svala.
Du Àr hjÀrtat som grÄter,
som om aldrig det komme Ă„ter
till sitt nÀste under teglen, under flöjlande gula röst.


Dikt Brusala - Erik Axel Karlfeldt
 »