Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Blommande rönn

I den blÄ JohanneskvÀllen
vilar luften ljum och len.
Stora, tunga, vitgrÄ blommor
bryter jag frÄn rönnens gren.

I den blÄ JohanneskvÀllen
vilar luften len och ljum.
Kvistarna jag bröt jag fÀster
över bÀdden i ditt rum.

Stark och het Àr deras Änga;
den som slumrar in vid den
drömmer – sĂ€gs det hĂ€r i orten –
hela natten om sin vÀn.

DĂ„ du efter midnattsvakan
somnar stilla pÄ ditt lakan,
skall du om mig drömma, nÀr du
andas mina blommors doft.
Dansen kring den gröna stÄngen,
spelet, bergets ekon, sÄngen
med i dina ögon bÀr du
till ditt svala, dunkla doft;
mÄnga varma ord du hörde,
ömma ekon vinden förde,
nÀr du hemÄt gick med skaran
genom klöverfĂ€lt och sĂ€d –
men jag ler helt lugnt Ă„t faran,
ty du drömmer
allt och glömmer
blott om mig som ej var med.


Dikt Blommande rönn - Erik Axel Karlfeldt