Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt AugustikvÀll

NÀr vita dimmor vÀltra sig bland hÀssjorna pÄ Àng
och ÄkerskÀran skorrar pÄ sin eviga refrÀng,
dÄ vandra vi i ensamhet pÄ tuvig mosses ren,
dÀr just i dag bland tistlar min skarpa lie ven.

Ur skogen stiger mÄnen, röd och vÀldig som en sol.
I fjÀrran brummar forsen som entrumpen basfiol.
En fÄgel vÀcks av vÄra steg och korsar snabbt vÄr strÄt.
Det lyser ifrÄn KÀrna by och dansfolk drar ditÄt.

Mig Àr som skulle just i kvÀll till bröllopsdans vi gÄ.
Lysmaskarna vid vÀgen som kulörta eldar stÄ,
ett stjÀrnfall tÀnder dÄ och dÄ sin glimmande raket,
som visste jord och himmel re’n vĂ„r kĂ€ra hemlighet.

I dag, i dag jag fick ditt ord, och kommer höst en gÄng,
dÄ glimma ljusen vid vÄr fest den mörka natten lÄng;
dÄ bÀr du i ditt svarta hÄr den gröna myrtenkrans.
och mot din egen faders gÄrd dra skarorna till dans.


Dikt AugustikvÀll - Erik Axel Karlfeldt