Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Violetta skymningar

Violetta skymningar bÀr jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer…
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrĂ„lar hylla vĂ€rdigt en ömsint kvinnokropp…
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli…
Mannen Àr en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippvÀggen,
mannen Àr en lögn, den vita barn ej förstÄ,
mannen Àr en skÀmd frukt den stolta lÀppar försmÄ.

Sköna systrar, kommen högt upp pÄ de starkaste klipporna,
vi Àro alla krigarinnor, hjÀltinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga brÀnningar och förflugna fÄglar,
vi Àro de minst vÀntade och de djupast röda,
tigerflÀckar, spÀnda strÀngar, stjÀrnor utan svindel.


Dikt Violetta skymningar - Edith Södergran