Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt TvÄ stranddikter

I

Mitt liv var sÄ naket
som de grÄa klipporna,
mitt liv var sÄ kallt
som de vita höjderna,
men min ungdom satt med heta kinder
och jublade: solen kommer!
Och solen kom och naken lÄg jag
den lĂ„nga dagen pĂ„ de grĂ„a klipporna –
det kom en kall flÀkt frÄn det röda havet:
solen gÄr ned!

II

Mellan grÄa stenar
ligger din vita kropp och sörjer
över dagarna som komma och gÄ.
Sagorna, du hört som barn,
grÄta i ditt hjÀrta.
Tystnad utan eko,
ensamhet utan spegel,
luften blÄnar genom alla springor.


Dikt TvÄ stranddikter - Edith Södergran