Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Skogens ljusa dotter

Var det ej i gÄr
dÄ skogens ljusa dotter firade sitt bröllop
och alla voro glada?
Hon var den lÀtta fÄgeln och den ljusa kÀllan,
hon var den hemliga vÀgen och den skrattande busken,
hon var den druckna och orÀdda sommarnatten.
Hon var oblyg och skrattade utan mÄtta,
ty hon var skogens ljusa dotter;
hon hade lÄnat gökens instrument
och vandrade spelande frÄn sjö till sjö.

NÀr skogens ljusa dotter firade sitt bröllop,
fanns ingen olycklig pÄ jorden:
skogens ljusa dotter Àr fri frÄn lÀngtan,
hon Àr blond och stillar alla drömmar,
hon Àr blek och vÀcker alla begÀr.
NÀr skogens ljusa dotter firade sitt bröllop,
stodo granarna sÄ nöjda pÄ den sandiga kullen
och tallarna sÄ stolta pÄ den stupande branten
och enarna sÄ glada pÄ den soliga sluttningen
och de smÄ blommorna hade alla vita kragar.
DÄ fÀllde skogarna sina frön i mÀnniskornas hjÀrtan,
de glimmande sjöarna summo i deras ögon
och de vita fjÀrlarna fladdrade oupphörligen förbi.


Dikt Skogens ljusa dotter - Edith Södergran
«