Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Livet

Jag, min egen fÄnge, sÀger sÄ:
livet Àr icke vÄren, klÀdd i ljusgrön sammet,
eller en smekning, den man sÀllan fÄr,
livet Àr icke ett beslut att gÄ
eller tvÄ vita armar, som hÄlla en kvar.
Livet Àr den trÄnga ringen som hÄller oss fÄngen,
den osynliga kretsen, vi aldrig övertrÀda,
livet Àr den nÀra lyckan som gÄr oss förbi,
och tusende steg vi icke förmÄ oss att göra.
Livet Àr att förakta sig sjÀlv
och ligga orörlig pÄ botten av en brunn
och veta att solen skiner dÀruppe
och gyllene fÄglar flyga genom luften
och de pilsnabba dagarna skjuta förbi.
Livet Ă€r att vinka ett kort farvĂ€l och gĂ„ hem och sova…
Livet Àr att vara en frÀmling för sig sjÀlv
och en ny mask för varje annan som kommer.
Livet Àr att handskas vÄrdslöst med sin egen lycka
och att stöta bort det enda ögonblicket,
livet Àr att tro sig vara svag och icke vÄga.


Dikt Livet - Edith Södergran