Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Konungens borg

Ordet ”sorg” lĂ€t konungen förbjuda vid hovet,
”olycka”, ”kĂ€rlek” och ”lycka” som alla gjorde ont,
men ”hon” och ”hennes” funnos Ă€nnu kvar.
Hans drottning smekte honom som ett barn,
i skymningsstunderna lÄg han vid hennes bröst
med ögonen vida av smÀrta.
Han lyssnade med Ängest till alla steg som nÀrmade sig dörren,
och motvilja spred sig över hans ansikte.
Skrattade tÀrnor pÄ gÄrden likt silverne kÀllor,
blev konungen blek och bytte om samtal.
Ingen ung kvinna med blonda lockar
fick lÀngre visa sig ute med obetÀckt huvud,
och de smÄ danserskorna i korta kjolar
voro alla bannlysta frÄn hovet.
NÀr vÄren kom gick konungen icke ut i trÀdgÄrden,
han lĂ„g pĂ„ sitt rum mot norr…
VÄren blickade blekblÄ in genom rutorna.


Dikt Konungens borg - Edith Södergran