Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Irrande moln

Irrande moln ha fastnat vid bergets brant,
Àndlösa timmar stÄ de i tystnad och vÀnta:
vill dem en jagande vind över slÀtten strö,
skola de stiga med solen högt över topparnas snö.
Irrande moln ha stÀllt sig i solens vÀg,
vardagens sorgefanor hÀnga sÄ tunga,
nere i dalen gÄr livet med slÀpande steg,
en flygels toner ur öppnade fönster sjunga.
Lapp pÄ lapp Àr dalens brokiga matta,
fast som socker Ă€r höjdernas eviga snö…
Vintern stiger sakta ned i dalen.
JĂ€ttarna le.


Dikt Irrande moln - Edith Södergran