Dikt Den speglande brunnen
Ădet sade: vit skall du leva eller röd skall du dö!
Men mitt hjÀrta beslöt: röd skall jag leva.
Nu bor jag i landet, dÀr allt Àr ditt,
döden trÀder aldrig in i detta rike.
Hela dagen sitter jag med armen vilande pÄ brunnens marmorrand,
nÀr man frÄgar mig, om lyckan varit hÀr,
skakar jag pÄ huvudet och ler:
lyckan Àr lÄngt borta, dÀr sitter en ung kvinna och sömmar ett barnatÀcke,
lyckan Àr lÄngt borta, dÀr gÄr en man i skogen och timrar sig en stuga.
HÀr vÀxer röda rosor kring bottenlösa brunnar,
hÀr spegla sköna dagar sina leende drag
och stora blommor förlora sina skönaste blad…