Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Dagen svalnar

I

Dagen svalnar mot kvĂ€llen…
Drick vÀrmen ur min hand,
min hand har samma blod som vÄren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars lĂ€ngtan…
Det vore underligt att kÀnna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

II

Du kastade din kÀrleks röda ros
i mitt vita sköte –
jag hÄller fast i mina heta hÀnder
din kĂ€rleks röda ros som vissnar snart…
O du hÀrskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du rÀcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjĂ€rta…

III

Jag sÄg min herre för första gÄngen i dag,
darrande kÀnde jag genast igen honom.
Nu kĂ€nner jag ren hans tunga hand pĂ„ min lĂ€tta arm…
Var Àr mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu kÀnner jag ren hans fasta grepp om min skÀlvande kropp,
nu hör jag verklighetens hÄrda klang
mot mina sköra sköra drömmar.

IV

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en kÀlla
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en sjĂ€l –
du Àr besviken.


Dikt Dagen svalnar - Edith Södergran