Digaren Edith Södergran

Det skall vara obegripligt hur det underbara sker, – ingen väg till lyckan finnes, ingen lycklig stigen minnes som till […]

Ingen fågel förflyger sig hit i min undanskymda vrå, ingen svart svala som bringar längtan, ingen vit mås som bebådar […]

Solen gick ned över havets skum och stranden sov och uppe på bergen stod någon och sjöng… När orden föllo […]

När du såg lyckans ansikte, blev du besviken: denna soverska med slappa drag, var hon den mest tillbedda och den […]

Syster, du fagra, gå icke upp i bergen: de bedrogo mig, de hade ingenting att giva åt min längtan. Till […]

Några sista stjärnor lysa matt. Jag ser dem ur mitt fönster. Himlen är blek, man anar knappast dagen som börjar […]

Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland, har du nånsin i längtan vid gallret stått och sett hur på […]

Det är en strimma hav, som glimmar grå vid himlens rand, den har en mörkblå vägg, som liknar land, det […]

Jag såg ett träd som var större än alla andra och hängde fullt av oåtkomliga kottar; jag såg en stor […]

Jag, min egen fånge, säger så: livet är icke våren, klädd i ljusgrön sammet, eller en smekning, den man sällan […]