Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Visa om förr och nu

(Diktad pÄ kafé Verdandi en skön afton)

Du Àr ej mera vad du var, ditt tak Àr rökt och frÀtt,
pÄ dina plÄtbord stirrar stumt ditt WieselgrensportrÀtt
Och tidens arga, vassa tand har ritat streck dÀri
av undran vart den for ivÀg, all hopplös poesi.

Du ungmö bakom rÀmnad disk, du Àr för ung ÀndÄ,
att riktigt skarpt bohemers gamla hÄla rÀtt förstÄ.
För hÀr gick skalden Höglund och Eck och mÄlar HÀll,
och det var hÀr artisten H. fick stryk av X. en kvÀll.

Och nu, en gammal varg som jag, jag gÄr ej mera hit,
dÀr bakom gul gardin jag mött bohemens bleka svit.
Och du som lÀser visan min, stryk bort den stolta tÄr,
och följ mig till ett nytt kafé dÀr gamla stimmet gÄr.

Kom, visa mÀj en flock av mÀn som ha artisters skick,
bekymmer aldrig för en stund, men evig eld i blick.
Och sĂ€j mĂ€j, nu för tiden dricker dom ej kaffe mer? –
DÄ gÄ vi med dÀr glada mÀn sin porter hÀlla ner.

SÄ vandrom vi, sÄ tÄgom vi med visor, larm och skratt
dÀr arm bohemen svÀljer ömt sitt vin i bitter natt.
SÄ drickom vi, sÄ drickom vi tills dagen stÄndar klar,
tills den av oss som prövats mÀst sin sista resa far.


Dikt Visa om förr och nu - Dan Andersson