Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Vaknatt

I kvÀvande vaknÀtter Àndlösa lÄnga,
nÀr minnen sticka som retade bin,
jag ber om en vÄrnatt igen av de mÄnga,
som eldat mitt blod till ett brinnande vin.

Jag ber om en vÄrkvÀll pÄ rusiga Àngar,
en enda – en lustarnas jĂ€sande kvĂ€ll!
En handfull av eldgrÀs frÄn vildsÄdda sÀngar,
en sÀngplats av mossa pÄ Vagnbergets hÀll!

Bakom mig gÄ vallarevisorna höga,
och hos mig Àr ingen och ingen mig ser.
Förbrunnet Àr det som har tröstat mitt öga,
och lÀngesen Àr det som solen gick ner.


Dikt Vaknatt - Dan Andersson