Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Vaggvisa

Nu skÀlver visan vaggande
som tung skog i vingad vind,
nu somna och i drömmar le,
nu vila, rosenkind!

Nu vaggar visan vÀn och öm,
det Àr djup och ro i den,
och nÀr du ler i sagodröm,
dÄ tystnar den igen.

Den Àr som trÀdens tunga sus,
som skvalp mot land i sommarsjö,
och milt som vÄg mot grÀsvÀxt grus
den lÀgger sig att dö.

Den skall nog susa stark en gÄng,
högt glad, som himmelen,
den skall bli lek och rusig sÄng
och tystna av igen.

*

Den skall bli glad som himmelen,
kÀrleksröd, rosenfin,
och du skall dricka djupt till den
ditt ödes tunga vin.

Men nÀr du styvnat stelt till ro
och bÀres bort av svarta mÀn
och bÀddas djupt i jordebo,
dÄ tystnar den igen.


Dikt Vaggvisa - Dan Andersson
« 
 »