Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt TvÄ dikter

I

Jag Àr led vid att halvdöd leva
lik en vÀxt i en skuggad skreva.
Jag vill vara en solbrÀnd sjöman
dÀr gungande vÄgor gÄ.
Jag vill fly till de solfyllda sjöar,
som skvalpa mot sydhavens öar,
dÀr korallernas borgar stÄ.

Vill du följa mig, bror, pÄ fÀrden?
Är du led vid den kalla vĂ€rlden
och din svettiga kamp för maten
och ditt fattiga, blodlösa liv?
Vi ta hyra till Japan och Kina,
vi gÄ ut dÀr passaderna vina
vid Dansande vattnens kiv.

Vi gÄ bort till tatarernas rike,
vi bli Àlskande muselmÀns like
och fÄ sydsolens lÄgor i blodet
och se kolsvarta lockars svall.
Vi ska vÀlja oss en som kan brinna,
en eldig och storvÀxt kvinna
som Àlskar oss nÀr hon skall.

*

Och du sköna, som vunnit mitt tycke,
vill jag köpa ett glÀnsande smycke
pÄ Stora basaren i Stambul
vid Gyllene Hornets kust,
ett armband av vita kristaller,
och kedjor av röda koraller,
till tack för din Àrliga lust!

II. Brynhilda

Brynhilda, kom ut pÄ vÄr slÄtter!
Sjung Àngen av visor full!
Du Àr ljus som en vikings dotter
och ditt hÄr Àr som rÄgens gull.

Si, din blick Àr som stjÀrnor om vÄren
vid den trÄnande dagens slut,
och ditt öga syns blĂ„tt genom tĂ„ren –
sjung hela ditt vemod ut!

Sjung visor om rosor vilda,
sjung sÄnger om morgonljus!
Den Àr trolldom, din sÄng, Brynhilda,
och din famn Àr ett fÄngahus.


Dikt TvÄ dikter - Dan Andersson