Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Till kvinnan

Jag ville vi kunde mötas, du och jag,
i glans av solsken och röda rosor en sommardag!
Till jordens Àra skulle vi sjunga en hög sÄng
om allt som i varandet vÀxer och sist dör en gÄng.

Den sÄngen skulle vi lÀra, du och jag,
av livet, nÀr sjÀlvt det sig formar med kraft, med lag,
och kallar allt format till hÄrd, strÀv strid,
och till lön för stridandet bjuder bortdöendets frid.

All marken som rör sig och myllrar av livslÄngt kiv,
och bin som surra och blad som svÀlla av liv, av liv,
de skola sjunga i takt med oss och sjunga som vi,
och sjunga med oss det levandes visa, hög, fri.

I sÄngen skulle vi leva stort, glatt,
förutan hopp och förutan fruktan för död och natt,
med fröjd skulle vi trÄda en lÀtt dans
vid spel av himmelens vindar i röd aftonglans.

Och sedan, sedan falla vi tÀtt till jorden ned,
som grÀs nÀr höstens frost gÄr hÀrjande vred,
och över oss skulle livet sjunga en hög sÄng,
men vi skulle evigt glömma att vi levt en gÄng.


Dikt Till kvinnan - Dan Andersson