Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Sizzi

Han föddes vid Lasso, dÀr löjorna simma
i vÄgor, som glittra likt pÀrlor och vin.
Han kom i det gulaste mÄnljusets timma
till strÀnder, dÀr ÀngsgrÀset blommar som lin.

Han döptes av vinden, som for genom grÀset,
till ”Sizzi av Lasso” av springarnas Ă€tt,
men kallades hare av folket pÄ nÀset
och dömdes till döden av jÀgarnas rÀtt.

Och dagögat, höken, sÄg skarpt dÀr neröver:
”Det rör sig, det prasslar i strandlinjens blom,
jag seglar vÀl ner nÀr ett mÄl jag behöver,
jag skjuter – det kan ej bli vĂ€rre Ă€n bom!”

Och nattögat, rÀven, gick fram och gick Äter:
”Kan undra var Sizzi i kvĂ€ll hĂ„ller till?
Kan undra om liten gÄr vilse och grÄter,
han kan dock fĂ„ sĂ€llskap i natt om han vill.”

Men Sizzi gick glad genom Àngar och hagar
och gömde sig djupt in i RÄmyra skog,
och bort flögo sommarens rosiga dagar,
och Sizzi fick leva, förunderligt nog.

Och vintern slog bro mellan strÀnder och öar,
dÀr lövskogens grönska lÄg vissnad och strödd,
och vit över slogar pÄ infrusna öar
och vit över Àngen, dÀr Sizzi var född.

DÄ travade döden en dag genom skogen
med herregÄrdskoppel och blanka gevÀr,
och jakten tog fart uppÄt Hagbergaslogen
och gick nedÄt Lasso och stannade dÀr.

DÀr hörde vi ekot av smÀllarna sjunga
kring Lasso, kring dalen och skogen och sjön,
dÀr fick han ett skott genom flÄsande lunga
och blodet rann rött pÄ den gnistrande snön.

Vid Lasso, dÀr isarna rÄmande brista,
vid foten av Kvarnklintens vissnade fur,
dÀr tumlade Sizzi omkring i det sista,
dÀr stannade drevet, dÀr blÄstes i lur.


Dikt Sizzi - Dan Andersson