Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt NĂ€r mor dog

Stor sorg! sjöng vakan och flög mot skog,
nÀr solen sÀnkte sig röd,
om sorg skrek ugglan och bort hon drog
frÄn gÄrden, dÀr mor var död.
Tolv slag slog klockan i bondens gÄrd,
dÀr husfolk med knÀppta hÀnder
höll bön till Herran som vred och hÄrd
sina bittra prövningar sÀnder.

Sov ut! sjöng göken i daggvÄt lund,
nÀr solen gick eldröd opp.
Och hÀrlig var Àngen i dagningens stund,
och vÄt varje rosenknopp.
Men tungt sov mor i skumhöljd sal,
och aldrig mer skall hon vakna,
och lemmar som vridits i kampens kval
fÄ Àntligen kallna och rakna.


Dikt NĂ€r mor dog - Dan Andersson