Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Maskinrummets mÀn

Du slumrar mÀtt och tungt i natt, min bror, i bÀddad sÀng,
dröm om oss, dÀr i stjÀrnlös natt tornadon dÄnar strÀng!
Du bjöds ej ut till spis, som vi, Ă„t havens gröna gap –
vi drack vÄrt öl i Windy-Town och svettades vid Kap.

Vi eldare, vi mödans mÀn, vi hava ock en sÄng,
hÄrt gnisslad fram i Ängans kvalm till skÀlvande pistong
Fast ofta komna nordanfrÄn frÄn is och norrskensbrand,
tvÀrs genom sotet sÄgo vi allt söderns jungfruland.

Tungt steg vÄr fot bland rost och sot i undre vÀrldens kvalm
ur eldens rike kommo vi till land av frukt och palm.
Kring alla hav som dansat hÀn vÄr kamp stod het och svÄr,
i Ängans dunk i nordsjöskum och dÀr passaden rÄr.

Om lugna hem, om barnaglam och ljus vi drömde nog,
fast vÄra drömmar ofta drÀnkts pÄ dunkel slaskig krog.
Vi drömde om vÄr Àlskade i fasans mörka natt,
nÀr högt frÄn bryggan ropet steg att revet fÄtt vÄr ratt.

NÀr dÀcket ljöd av tunga tramp och vilt var havets svall,
vi stodo troget pÄ vÄr post bland stÄl och het metall.
Vi voro sist pÄ dÀck den natt nÀr minan hÀlsat pÄ,
i dödens kÀft vi sÄgo sist excenterskivan gÄ.

Vi kommo sist, vi underst frÄn, med ögat skumt av sot,
och hörde havets tunga gÄng och tyfons hÄrda hot.
VÄrt liv var vigt Ät kol och eld, begravna utan vÀrn,
nÀr grym torped gav oss en grav bland slagg och krossat jÀrn.

Vi eldare, vi hettans mÀn, vi hava ock en sÄng,
hÄrt gnisslad fram i Ängans kvalm vid slÄende pistong.
En sÄng vÀl hÄrd av tunga Är i pannrum och maskin,
och farans gud har skÀnkt oss rikt sitt mareldsgröna vin.

Och du pÄ första klassens dÀck som njöt av haven blÄ,
vÄrt liv Àr satt i pant för ditt dÀr Ängans floder gÄ.
TÀnk pÄ oss, djupens vakter, du, i hÄrd och stjÀrnlös kvÀll,
nÀr havet gÄr i grön galopp mot hemöns hala hÀll!


Dikt Maskinrummets mÀn - Dan Andersson