Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt KvÀde

Till hela Sveriges hjÀlte n:r 2,
generalkonsul Axel A:son Johnson,
det argentinska vetets skeppare och svenska
arbetarklassens skyddshelgon.

FörlÄt en ynglings stapplande terziner!
Du bliver vÀl ej vred, ehur jag skÀller?
Fast Daniel och Metcalfe göra sura miner
nÀr du din grÄblÄ flotta vÀnligt stÀller
till vetefrakt dÀr salta vinden viner?

Att folkets brödsÀd var pÄ vÀg att sina
du sÄg med köpmÀns oförstÀllda iver
och tÀnkte: hÀr ska fraktas, död och pina!
Ty Kristus sade: ’Salig den dĂ€r giver – – -’
utan att ta igen med vÀnstra nÀven
vad högra givit – och mojĂ€nger, fina
att frakta med jag har, fast Daniel, rÀven
och hela svenska folket vÄldsamt grina.

O, Johnson, över all din storhet glÀd dig!
Ditt namn flög före vetet över haven
och det i sjÀlva himlen blir anammat
blott för sĂ„ vitt – pĂ„ allvar nu bered dig! –
blott för sÄ vitt ifrÄn ditt hjÀrta stammat
det ordet av blott arbetsbröders lycka
var villkor nummer ett, som du för tjÀnsten satte.

Men var det blott en skaldisk liten lyra
som dÀr bröt fram att sirligt dikten smycka,
var det blott det, din hjÀrna fyndigt smÀlte,
dÄ syns det mig blott likasom du tÀnkte:
nÀr havets skum kring vÄrat vete stÀnkte
att du var bliven hela Sveriges hjÀlte!


Dikt KvÀde - Dan Andersson