Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Kolvaktaren

TĂ„ligt, manligt vakande,
kÀrlig sömn försakande
vakt vid kolen satt.
Spröda, hÄrda hÀnderna
röra lamt i brÀnderna,
som gnistrande och glödande,
av röda flammor flödande,
ge ljus Ät snÄrens natt.

Röken kvÀljer kvÀvande,
nÀt av Ängor vÀvande,
het och stark och frÀn.
Kolen kallna klingande,
knÀppande och ringande,
i höga svarta hoparna
vid askbeströdda groparna
emellan frusna trÀn.

LÄnga Àro stunderna
lÄngt i ödelunderna,
mil frÄn folk och hus.
RÀvarna gÄ jagande,
skallen gnÀlla klagande
som hungergrÄt frÄn skogarna
och hagarna och slogarna
och frusna hedars grus.

Glatt frÄn gula lÄgorna
flyta vÀrmevÄgorna
mot mitt breda bröst.
Flammorna gÄ lekande
skÀnka kÀrligt smekande
vÀrme Ät en frysande
och med glÀdje lysande
sken till ögontröst.

Snart Àr morgon gryende,
dÄ gÄ jÀttar flyende
ned till Hanga hed.
DÀr Àr lugnt bland enarna,
dÀr Àr bon i stenarna
dÀr bli trollen rÀddade,
i djupa gömslen bÀddade,
vid aldrig vandrad led.


Dikt Kolvaktaren - Dan Andersson
 »