Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Julvisa i Finnmarken

Att sjungas vid bordet till mörkt öl.

För den vinande nordan och vintern, broder,
för den grÄnande morgonens stjÀrna klar,
för vÄrt hem och vÄrt land och vÄr bedjande moder,
för myllrande stÀder och istunga floder
vi höja vĂ„rt stop – och för kommande dagar
och för kÀrlek och lycka som var.

NÀr sjöarna ligga hÀr frusna och döda,
och yrvÀdren dansa i moar och slog,
vi dricka och drömma om bÀckar som flöda,
och minna oss Terrvalaks solnedgÄng röda
och gÄrdar som lysa bland Äbrodd och lilja
och skuggor som dansa i skog.

För den hÄrdaste skaren och bittraste vinden
för det fattiga folket som slÄss för sitt bröd,
för dem som i armod bli hĂ„rda om kinden –
för dukade bord och för slÀdar vid grinden,
för sÄrfyllda kroppar och lÀkande död.

Försonta och glada i stjÀrnans timma
vi glömma att jorden blev brÀddad av hat.
Vi resa oss upp under stjĂ€rnor som glimma –
omkring oss de heligas natt vi förnimma –
för dem och för jorden, för himlen och oss
vÄra stop vi höja, kamrat.

(1917)


Dikt Julvisa i Finnmarken - Dan Andersson