Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Jag sjungit

Jag sjungit, men sjöng aldrig för dem,
som leva med glÀdje till döden.
Jag sjunger som den, vilken ej har ett hem
pÄ jorden, en sovplats i nöden.
Jag kan icke vara hos mö eller vÀn,
dem jag Àlskar, jag rÀdes för alla
och ofta nÀr jag vandrar bland stjÀrnlysta trÀn,
de lÀnge kvÀvda tunga tÄrar falla.

Mitt hjÀrta det vill brista, ty det fÄr ingen ro,
det vill vandra dÀr ingen kÀnner vÀgen.
Mellan jorden och himlen det stÀds vill bygga bro
likt en timmerman sÄ Ängestfull men trÀgen.
Och snart skall jag stÄ vid den halvöppna port
och ingÄ i det namnlösas lÀnder.
O, herre, förlÄt mig den synd som jag gjort
med min tunga och de skÀlvande hÀnder.

(1920)


Dikt Jag sjungit - Dan Andersson