Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Jag önskar

Jag önskar att jag haft Gudomlig eld uti min barm.
Jag ville ega Gudars kraft i senig, hÄrbevuxen arm.
DĂ„ skulle jag med glĂ€dtigt mod gĂ„’stad som vĂ„rens unga flod.
Som forntidskÀmpe, mörk och led,
och slÄ allt ondt pÄ jorden ned.
Hvar planta rycka upp med rot,
som frodats uti lastens dy,
som nÀrd af kif och hat och hot
fick hvarje dag en telning ny.
Och om jag mötte hÄlögd nöd
jag drÀpa skulle den med bröd.
Jag klÀda skulle pilt som frös
och göra vÄldsmakt vapenlös.

Den fallne, som ur djÀfvulens band
sig slita sökte, men var svag,
jag skulle med min starka hand
befria i ett enda tag.
Dagkarlen, böjd av arbet tungt,
jag skulle ge ett hjÀrta ungt.
Den drabbad var av kval och sorg
jag ledde tyst till glömskans borg.

Jag uti den försagdes sjÀl
inympa skulle mod och hopp,
okunnigheten le ihjÀl,
förtjÀnsten hjÀrtligt bÀra opp,
med löjets gissel slÄ allt dumt
och öfvermodet göra stumt,
i Mammons borg föröva rÄn
att dÀrmed hugna mödans son.

(1905)


Dikt Jag önskar - Dan Andersson