Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Jag har drömt

Jag har drömt jag skulle sjunga vad jag kÀnner,
hur jag hatar, hur jag Àlskar, hur jag bannar, hur jag ber,
hur i vanvett jag flyr frÄn mina vÀnner,
och i mörkret till den okÀnde ber.

Jag har drömt att jag en visa skulle sjunga,
om alla sjÀlarnas fasor, alla himlarnas ljus,
om nÀr all vÀrlden jag ser dansa och gunga
och darra i dÄraktigt rus.

Jag har drömt, att nÀr alla stjÀrnor skina,
över vildmark som viskar, vad i ensamheten hÀnt,
att alla vindar som kring tjÀrnlanden vina,
skulle lÀra mig att kvÀda vad jag kÀnt.

Jag har drömt att en liten, liten kvinna,
skulle söva mig med visor, skulle smeka mig med skratt,
och nÀr allt som jag byggt mÄste brinna,
skulle följa mig i elddopets natt.

Jag har tÀnkt att alla jagande Ären,
som ha dödat det jag Àlskat, som ha stulit vad jag fÄtt
skulle lÀra mig en visa om vÄren,
som har bott hos mig och blÀndat mig och gÄtt.

Jag har trott att alla stormarna som rasat,
i min sjÀl skulle blandas till en vansinnig sÄng.
Att dÀr jag snavat över helvetet och fasat,
jag skulle lÀra mig dess visor en gÄng.

Men se mitt solur mot middagen skrider,
och aldrig har jag sjungit vad mitt hjÀrta har bett!
Skall jag sjunga först i dödsskuggans tider,
nÀr det Àndlösa mörkret jag har sett?

Skall jag leva tills jag lÀrt mig att smida
alla rosor, alla fasor till en levande ked,
som skall skÀlva som en rusig och glida
som en strÄkton i dödsmörkret ned?


Dikt Jag har drömt - Dan Andersson