Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Hemlös

I natt har jag vandrat frÄn Hedsunda by,
dÀr jag fÄfÀngt bönföll om hÀgn,
mina glappande skor Àro tunga som bly
av trÀckstÀnk och midnattsregn.

Jag kom frÄn tjuvarnas grÄstensborg,
dÀr min skugga var min kamrat.
DÀr var Är av grubbel och mÄnaders sorg
och nÀtter svarta av hat.

Ty jag Àlskade strid med sten och kniv,
och log Ă„t jĂ€mmer och sĂ„r –
och till sist sÄ tog jag en kvinnas liv,
och satt fÄngen i lÄnga Är.

Och vid Kersnas tjÀrn, nedom HÀvamo brant
jag ville ur livet fly,
nÀr den drivande mÄnens guld föll grant
över strÀndernas gungande dy.

Men inom mig Àr nÄgot som icke vill dö,
och som hatar att leva Ă€ndĂ„ –
det Àr bittert att kvÀvas i kvÀllssvart sjö,
och bittert att levande gÄ,

och kÀnna hur elÀndet suger en ner,
tills man andas med bara hat –
fast solen lyser – fast sommaren ler –
det Àr bittert, bittert, kamrat!


Dikt Hemlös - Dan Andersson