Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt HemlÀngtan

Jag Àr trött, jag Àr led pÄ fabriken,
jag vill hem till jordhöljt bo,
till min koja vid Blodstensmyren,
i de gröna gömmenas ro.
Jag vill leva pÄ bröd och vatten,
om jag endast strax fÄr byta
allt gasljus och larm mot natten
dÀr timmarna tysta flyta.

Jag vill hem till dalen vid Pajso,
till det grÀsiga kÀrret vid So,
dÀr skogarna murgrönsmörka
stÄ i ring kring mossig mo,
dÀr starrgrÀs i Änga vÀxer
vid kÀllor som aldrig sina
och dÀr vÀxter vÀva i jorden
sina rötter silkesfina.

Jag vill hem till dalen vid Kango
dÀr ljungen stÄr brinnande röd
som ett trots i flammande lÄgor
framför höstens hotande död –
dÀr fjÀrilar, fÀrggrant glada
pÄ mjöliga vingar svÀva
och tunga, sjungande humlor
i den svÀllande myllan grÀva.

Jag vill hem till det fattiga folket
som svettas i somrarnas glöd,
som vakar i bittra nÀtter
i envig mot köld och nöd. –
Jag vill dit dÀr molnen gÄ tunga
under skyn dÀr stjÀrnor skina,
och dÀr obygdsforsarna sjunga
i takt med visorna mina.


Dikt HemlÀngtan - Dan Andersson
«