Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt GengÄngare

Är du ensam vid din mila i din koja i kvĂ€ll,
hÄll öppen, hÄll öppen din dörr!
Under glittrande stjÀrnor över snötÀckta fjÀll
komma vi, komma vi som förr.

Vi ha sovit redan lÀnge i vÄr kyrkogÄrdsvrÄ
och vilat vĂ„ra gammalmansben –
vi ha vakat för att skönja om himlen Àr blÄ,
för att vÀrma oss i mÄnens sken.

Under stjÀrnornas ögon mÄ vi samlas till ting
medan nordvinden hÀrjar hÄrd,
mÄ vi bÀnka oss ned i en domarering
pÄ din fridlysta kolaregÄrd.

Ty vi vandra, vi vandra och hava ej ro
i de gravar som svÀlten har grÀvt,
och fast friden var djup i vÄrt jordbyggda bo,
vÄrt hat har den aldrig kvÀvt.

Och vÄrt hat Àr ett vandrande dödmanshat
som skall spöka tiderna ut,
och vÄr sorg Àr en tÄrlös sorg, kamrat,
och vÄr jÀmmer Àr utan slut.

Men ve oss, för sent ha vi gÄtt ur vÄr grav
för att krĂ€mares domare bli –
de mÀn som skuro vÄr plÄgas stav
Àro döda och vandra som vi.


Dikt GengÄngare - Dan Andersson